På hemmaplan!!
Sanna hurrar:
Hemma på barcas gator och torg igen, fantastisk känsla. Bättre finns inte.
Soffiluran och jag landade i spanienland kring 7snåret, softade in mot stan och var på plats kring 8. Strilande regn och lyckorus. Blev bjudna på krubb hos portugiserna där de för tillfället är 19 portugiser i en trea. Crazyness!
Vi utforskade londonbar dit vi kom, såg och segrade. Efterår vankades det lite falafel och gamle goe makaronen, snack om lestadianer och afrika, vitt och brett och kul att träffa grannarna igen. Korgen blev hyllad tuselfalt och i säng kom vi allt annat än tidigt. De andra grannarna, de på bottenplan, jammade reggae och festade till det till 07.00 som vanligt. Mycket sömn har det m a o inte blivit.
Skumpafrulle kring 4 snåret och på den vägen är det. Vi bygger buffé ikväll och känner nyårsstämning ut i tånaglarna. Sol och inga sorger, barcelona är som det var när vi lämnade det. Lite mer turister bara..
Hurrikutterna håller ställningarna och kloakölsförsäljningen är mer intensiv än någonsin. Carrefour är packat till bristningsgräns och jag undrar, bara undrar hur vi ska överleva när det tog mig och atma lite över timmen i köande för att komma hem med lite brö å mjölk "imorse". Summan av efter-julkardemunnan: Vi är hemma igen, och överlyckliga.
En form av nyårskrönika, the short version, över äggmackorna under frullen. Bra/dåligt med året som gått. Jag hyllar morsfars besök i England, känslan av att be back in town (barca) och återuppbyggnad av gamla relationer. Dissar svek och dåligt spelade kort. Bästa och sämsta spar jag till senare. Men sammanfattningsvis kan jag bara säga att det ska bli skönt, obeskrivligt skönt att lämna 2008 bakom mig, ringa in 09 och lägga energi på att ta ett steg bort från det gamla, och mot en bättre tillvaro framöver.
Icke att förglömma: jul i Umeå var hemskt bra på många sätt.
Men det är skönt att vara hemma.
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito
Hemma på barcas gator och torg igen, fantastisk känsla. Bättre finns inte.
Soffiluran och jag landade i spanienland kring 7snåret, softade in mot stan och var på plats kring 8. Strilande regn och lyckorus. Blev bjudna på krubb hos portugiserna där de för tillfället är 19 portugiser i en trea. Crazyness!
Vi utforskade londonbar dit vi kom, såg och segrade. Efterår vankades det lite falafel och gamle goe makaronen, snack om lestadianer och afrika, vitt och brett och kul att träffa grannarna igen. Korgen blev hyllad tuselfalt och i säng kom vi allt annat än tidigt. De andra grannarna, de på bottenplan, jammade reggae och festade till det till 07.00 som vanligt. Mycket sömn har det m a o inte blivit.
Skumpafrulle kring 4 snåret och på den vägen är det. Vi bygger buffé ikväll och känner nyårsstämning ut i tånaglarna. Sol och inga sorger, barcelona är som det var när vi lämnade det. Lite mer turister bara..
Hurrikutterna håller ställningarna och kloakölsförsäljningen är mer intensiv än någonsin. Carrefour är packat till bristningsgräns och jag undrar, bara undrar hur vi ska överleva när det tog mig och atma lite över timmen i köande för att komma hem med lite brö å mjölk "imorse". Summan av efter-julkardemunnan: Vi är hemma igen, och överlyckliga.
En form av nyårskrönika, the short version, över äggmackorna under frullen. Bra/dåligt med året som gått. Jag hyllar morsfars besök i England, känslan av att be back in town (barca) och återuppbyggnad av gamla relationer. Dissar svek och dåligt spelade kort. Bästa och sämsta spar jag till senare. Men sammanfattningsvis kan jag bara säga att det ska bli skönt, obeskrivligt skönt att lämna 2008 bakom mig, ringa in 09 och lägga energi på att ta ett steg bort från det gamla, och mot en bättre tillvaro framöver.
Icke att förglömma: jul i Umeå var hemskt bra på många sätt.
Men det är skönt att vara hemma.
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito
Qué pasa?
Sofia:
Till och börja med vill jag be om ursäkt för radiotystnaden. Sanna är ju, som ni säkert redan märkt, den tappraste krigaren när det kommer till hjärt- och lungräddning av Bikinis och Bastarder. Hon är hemma nu, vilket i sin tur lett till att jag är den enda bastarden kvar i Barcelona. Dock inte i många timmar till. Om drygt 4 timmar ska jag knata iväg till Catalunya för att börja min resa åter till Sverige... Det känns helt jävla stört! Ni fattar inte!!! Jag känner att jag behöver reflektera lite över det här.
Visst, jag saknar alla där hemma och så, men jag har inte på långa vägar gjort mig bekant med tanken på att vara tillbaka i Sverige. Det är som två olika världar. Tänk bubblor. Igår var jag till exempel ute. Runt 6-tiden bestämde jag mig för att göra en tidig kväll och vandrade iväg mot första bästa väg för att fånga en taxi. Alla taxibilar var dock upptagna, så jag stod där och vinkade lite halvhjärtat i tio minuter innan jag kom på att metron hade öppnat igen. Hur som haver, under den tiden kommer det fram en random katalan. Han frågar om jag har en cigg att bjussa på och min givmilda natur plockar självklart upp ett skrynkligt Lucky Strike-paket ur väskan. Han tackar så hemskt mycket och sträcker fram handen. Jag i min tur slänger fram näven i tron om att vi ska göra någon häftig ghettohandskakning, men får istället en bit hasch i handflatan. Sedan vinkar vi hej då till varandra och går åt olika håll. Detta, kära vänner, är helt enkelt inte ett särskilt konstigt scenario här. Jag har blivit löjligt bekväm med saker som jag i början bara stod och gapade åt. Jag gillar det, men nu när Sverige gör sig påmint igen så kan jag inte låta bli att ifrågasätta det sunda i att man får hemkänsla av lukten av urin eller inte längre reagerar på det absurda i att man måste vara minst två för att slå igång ugnen. Inget säger anpassning som avtrubbning och inget säger tack för ciggen främling som droger?
Jag har haft en lätt känsla av panik halva dagen, som utlöstes just p.g.a. att jag hittade min haschbit i väskan samtidigt som jag var i full färd med att tänka på kaviar. Jag måste transportera mig genom bubblorna! Jag kommer kanske att stå där som ett fån i Stockholm och förfasas över att folk springer längst med gatorna, när jag de senaste månaderna varit beredd att ta med ett baseballträ ut på Ramblan varje gång jag ska handla eftersom alla seriöst går 1 cm/h där. För det är liksom grejen… Jag kan inte säga att det ena är bättre än det andra. Det är bara eljest. Det tog väldigt mycket energi att ställa om sig från svennementaliteten när jag kom hit. Kommer det att vara samma när jag kommer till Sverige? Eller äsch fan, egentligen tror jag inte att det kommer att bli något problem med att återvända till fosterlandet, men jag freakar ändå. Som sagt var – bubblor! Och de senaste veckorna har jag ju faktiskt kommit på mig själv med att nicka förstående när videokillen förklarar att jag måste ha med mig min gasräkning för att kunna hyra film…
Till och börja med vill jag be om ursäkt för radiotystnaden. Sanna är ju, som ni säkert redan märkt, den tappraste krigaren när det kommer till hjärt- och lungräddning av Bikinis och Bastarder. Hon är hemma nu, vilket i sin tur lett till att jag är den enda bastarden kvar i Barcelona. Dock inte i många timmar till. Om drygt 4 timmar ska jag knata iväg till Catalunya för att börja min resa åter till Sverige... Det känns helt jävla stört! Ni fattar inte!!! Jag känner att jag behöver reflektera lite över det här.
Visst, jag saknar alla där hemma och så, men jag har inte på långa vägar gjort mig bekant med tanken på att vara tillbaka i Sverige. Det är som två olika världar. Tänk bubblor. Igår var jag till exempel ute. Runt 6-tiden bestämde jag mig för att göra en tidig kväll och vandrade iväg mot första bästa väg för att fånga en taxi. Alla taxibilar var dock upptagna, så jag stod där och vinkade lite halvhjärtat i tio minuter innan jag kom på att metron hade öppnat igen. Hur som haver, under den tiden kommer det fram en random katalan. Han frågar om jag har en cigg att bjussa på och min givmilda natur plockar självklart upp ett skrynkligt Lucky Strike-paket ur väskan. Han tackar så hemskt mycket och sträcker fram handen. Jag i min tur slänger fram näven i tron om att vi ska göra någon häftig ghettohandskakning, men får istället en bit hasch i handflatan. Sedan vinkar vi hej då till varandra och går åt olika håll. Detta, kära vänner, är helt enkelt inte ett särskilt konstigt scenario här. Jag har blivit löjligt bekväm med saker som jag i början bara stod och gapade åt. Jag gillar det, men nu när Sverige gör sig påmint igen så kan jag inte låta bli att ifrågasätta det sunda i att man får hemkänsla av lukten av urin eller inte längre reagerar på det absurda i att man måste vara minst två för att slå igång ugnen. Inget säger anpassning som avtrubbning och inget säger tack för ciggen främling som droger?
Jag har haft en lätt känsla av panik halva dagen, som utlöstes just p.g.a. att jag hittade min haschbit i väskan samtidigt som jag var i full färd med att tänka på kaviar. Jag måste transportera mig genom bubblorna! Jag kommer kanske att stå där som ett fån i Stockholm och förfasas över att folk springer längst med gatorna, när jag de senaste månaderna varit beredd att ta med ett baseballträ ut på Ramblan varje gång jag ska handla eftersom alla seriöst går 1 cm/h där. För det är liksom grejen… Jag kan inte säga att det ena är bättre än det andra. Det är bara eljest. Det tog väldigt mycket energi att ställa om sig från svennementaliteten när jag kom hit. Kommer det att vara samma när jag kommer till Sverige? Eller äsch fan, egentligen tror jag inte att det kommer att bli något problem med att återvända till fosterlandet, men jag freakar ändå. Som sagt var – bubblor! Och de senaste veckorna har jag ju faktiskt kommit på mig själv med att nicka förstående när videokillen förklarar att jag måste ha med mig min gasräkning för att kunna hyra film…
Mellantid
Sanna stirrar
Jag har avverkat min näst sista dag på COM HEM, Multiparter, Barcelona. Jävla mirakel
Efter jobbet satt jag dock kvar, som den affärskvinna jag är, och krängde lussebullarna jag och Nathan bakade igår kväll/natt/gryning. Alla försvann utom en ensam. Nuffi.
Ikväll tänkte vi satsa på kvällsaktivitet. Sofia krigade sig till jobbet, jalle stannade hemma. På spisen puttrar det i tre pannor. Spisens samtliga plattor är alltså i användning. Prisa gud.
På måndag ska jag på moské jakt. Prio ett. Kommer till och med före julklappisarna.
Maysan och carro softar svea. undrar om det är snö
Jag har avverkat min näst sista dag på COM HEM, Multiparter, Barcelona. Jävla mirakel
Efter jobbet satt jag dock kvar, som den affärskvinna jag är, och krängde lussebullarna jag och Nathan bakade igår kväll/natt/gryning. Alla försvann utom en ensam. Nuffi.
Ikväll tänkte vi satsa på kvällsaktivitet. Sofia krigade sig till jobbet, jalle stannade hemma. På spisen puttrar det i tre pannor. Spisens samtliga plattor är alltså i användning. Prisa gud.
På måndag ska jag på moské jakt. Prio ett. Kommer till och med före julklappisarna.
Maysan och carro softar svea. undrar om det är snö
skilda världar och nya tider
C harklar.
Våran tredje besökare kom in till stan vid middag i torsdags. Hittills har Maya och jag, som sa upp oss för två veckor sedan, haft det mañana mañana och mest försökt att glassa runt och inte spendera allt för mycket pengar. Även om det blivit aningen kallare så har vi proxat vid hamnen, fotat lite och försöka få oss semester. Sanna och Muppe har jobbat och mött upp oss på kvällarna för att sedan ta en öl eller mysa ner oss på ett fik.
Vi började varva ner och för första gången sen vi kom hit och gjorde just inte så mycker mer än vad som behövdes.
Along came Adam. Plötsligt kom vi på fötter igen då han har varit runt med oss på erotiska museet, en hord olika barer och kraschat i våra grannars studiofest. I samlad trupp försvarat adam från hororna, hetsat och skrattat åt ölförsäljarna för att inte tala om roskillen som fortfarande envisas med att ställa till en scen så fort han ser maya.
Sen att vi spenderade gårdagen tilmtals med att leta reda på barcelonas bästa strippklubb, resulterade idag i tre nya tatueringar och borttappad sko.
Just nu flänger tre bikinis och en bastard runt bland julpynt och utklädda balter på jakt efter pizza. Själv ska jag försöka städa upp i lägenheten och satsa på Barcelona-Valencia matchen ikväll istället. Det kommer bli helt hysteriskt! Inte att förglömma så ska man ju gratta SPANIEN PÅ NATIONALDAGEN idag. (något som adam förövrigt gick in för då han lät datumet förevigas på hans överarm vid 05-snåret i morse) Nåväl, jag ska tillbaka till min städning. tjipp så länge!
Våran tredje besökare kom in till stan vid middag i torsdags. Hittills har Maya och jag, som sa upp oss för två veckor sedan, haft det mañana mañana och mest försökt att glassa runt och inte spendera allt för mycket pengar. Även om det blivit aningen kallare så har vi proxat vid hamnen, fotat lite och försöka få oss semester. Sanna och Muppe har jobbat och mött upp oss på kvällarna för att sedan ta en öl eller mysa ner oss på ett fik.
Vi började varva ner och för första gången sen vi kom hit och gjorde just inte så mycker mer än vad som behövdes.
Along came Adam. Plötsligt kom vi på fötter igen då han har varit runt med oss på erotiska museet, en hord olika barer och kraschat i våra grannars studiofest. I samlad trupp försvarat adam från hororna, hetsat och skrattat åt ölförsäljarna för att inte tala om roskillen som fortfarande envisas med att ställa till en scen så fort han ser maya.
Sen att vi spenderade gårdagen tilmtals med att leta reda på barcelonas bästa strippklubb, resulterade idag i tre nya tatueringar och borttappad sko.
Just nu flänger tre bikinis och en bastard runt bland julpynt och utklädda balter på jakt efter pizza. Själv ska jag försöka städa upp i lägenheten och satsa på Barcelona-Valencia matchen ikväll istället. Det kommer bli helt hysteriskt! Inte att förglömma så ska man ju gratta SPANIEN PÅ NATIONALDAGEN idag. (något som adam förövrigt gick in för då han lät datumet förevigas på hans överarm vid 05-snåret i morse) Nåväl, jag ska tillbaka till min städning. tjipp så länge!
OeOeOeOe
Sanna snorar:
Brandbilen var på besök på Rocca 6 i måndags.
Vi lever, men var dock hyresvärdens no 1 suspects när det gällde vilka som bar ansvaret för att bränna husets invånare inne. Självklart var så icket fallet, och lyckans ost log mot oss då vi till och med hade städat kvällen innan branden.
Lyan var därför glimmande och gnistrande, klinisk ren och väldoftande. Ja, innan brandröken tog oss vill säga.
Hur som haver var branden ett faktum. Och resultatet blev följande:
En total urvädring av hela lägenheten = de få plusgrader som ännu låg och lurkade kvar i läggan försvann.
Vi slickar nu minusstrecket och fröken sundelin sover med stickad helklänning, strumpbyxor, tjocksockar och två halsdukar. Bör tilläggas att undertecknad även ligger inlindad i ett stycke sidenlakan av högsta kvalité, ett stycke tjockt täcke samt ett stycke filt. Hur de övrigas sov vanor ser ut förtäljer inte historien, men summan af the kardemumma är att vi fryser. Satan vad vi fryser. Och snorar. Och hostar.
I den här takten kommer carro inte att ha några lungor kvar till jul..
"Eder ödmjuka, ty dock tandhackande, tjänare"
Sannalito
