ödmjukheten tog mig
Sanna tar tillbaka, (eller adderar beroende på hur man föredrar att se det)
Okej okej, Maysan dina ord tog mig på sängen.
Jag läste nyss mitt senaste inlägg ang. mitt besök i Segrada Familia. Anledningen till att jag gick tillbaka för att skärskåda just detta inlägg hör gårdagen till, då Maysan påpekade sin upprördhet över att jag förminskat kyrkans arkitektur á la fantastico till den milda grad..(!)
Och jag böjer mig, ödmjuk som jag är. Maysan har rätt, jag nämde faktiskt ingenting alls om hur slående vacker, finurlig och häpnadsväckande Segrada Familia faktiskt är. Hur man kan stå exakt hur länge som helst utan att kunna stirra sig mätt på det detaljrika, det rustika och det fantastiskt fantasifulla i detta mästerverk av mästerverk. Men jag vidhåller; gör det utanför än så länge. Slagkraften i arkitekturen dämpas så drastiskt av att innanmätet mer eller mindre är en enda stor byggnadsplats, att det helt enkelt inte är värt att betala för att gå in. Det man dock får, är synen av de färgade fönsterna i övre delen av den äldre delen av kyrkan; Gaudis del. Och det skulle väl iof kunna vara värt en del slantar, och jag ångrar absolut inte att jag gick in, men nästa gång (ikväll) stannar jag utanför.
Nina och jag gjorde för övrigt en räd i Gaudis första byggnad från 1888 som ligger ett stenkast från ramblan, och vilken jäkla fasad! Och skorstenar! Och det ena med det tredje. En snabbis kutade vi in, innan vi fortsatte mot Monjuïc för att se Big B under våra fötter. Utsikten var i klass med eifeltornets och det blev linbana all the way. Uppför berget och över havet. Mumma för ögonen. Språngmarch till jobbet efteråt men det var det värt. Nu ska jag kamma hem provision hade jag tänkt.
Over and out
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito
Okej okej, Maysan dina ord tog mig på sängen.
Jag läste nyss mitt senaste inlägg ang. mitt besök i Segrada Familia. Anledningen till att jag gick tillbaka för att skärskåda just detta inlägg hör gårdagen till, då Maysan påpekade sin upprördhet över att jag förminskat kyrkans arkitektur á la fantastico till den milda grad..(!)
Och jag böjer mig, ödmjuk som jag är. Maysan har rätt, jag nämde faktiskt ingenting alls om hur slående vacker, finurlig och häpnadsväckande Segrada Familia faktiskt är. Hur man kan stå exakt hur länge som helst utan att kunna stirra sig mätt på det detaljrika, det rustika och det fantastiskt fantasifulla i detta mästerverk av mästerverk. Men jag vidhåller; gör det utanför än så länge. Slagkraften i arkitekturen dämpas så drastiskt av att innanmätet mer eller mindre är en enda stor byggnadsplats, att det helt enkelt inte är värt att betala för att gå in. Det man dock får, är synen av de färgade fönsterna i övre delen av den äldre delen av kyrkan; Gaudis del. Och det skulle väl iof kunna vara värt en del slantar, och jag ångrar absolut inte att jag gick in, men nästa gång (ikväll) stannar jag utanför.
Nina och jag gjorde för övrigt en räd i Gaudis första byggnad från 1888 som ligger ett stenkast från ramblan, och vilken jäkla fasad! Och skorstenar! Och det ena med det tredje. En snabbis kutade vi in, innan vi fortsatte mot Monjuïc för att se Big B under våra fötter. Utsikten var i klass med eifeltornets och det blev linbana all the way. Uppför berget och över havet. Mumma för ögonen. Språngmarch till jobbet efteråt men det var det värt. Nu ska jag kamma hem provision hade jag tänkt.
Over and out
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito
Kommentarer
Trackback
