Papires, moueno bueno
Maya surrar:
Igår efter första dagen på jobbet och ett par After Work öl, softade vi nästan alltför mycket, om det är möjligt, hängde med Gossip girl och Arkix X i den flashigaste av alla flashigt hemmabyggda hörnsoffor, efter ännu en utsökt hemmalagad måltid. Allt för att skapa en hemmatrevlig hem, vilket jag tycker vi har lyckats alldeles ypperligt med. Sover för tillfället i soffan och har gjort det alla nätter utom en, vill inte väcka alla med min sov hosta, som de som har sovit med mig vet inte är allt för trevlig. Nusse och jag inhandlade andra dagen hostmedicin, men tror att vi har blivit lurade. Den smakar för det första crap, som att man försöker dölja en äcklig smak med något ännu äckligare, fast sött och oljigt typ. Jag tvingade de andra två i familjen att smaka så de vet vad vi går igenom varje kväll. Sen händer det inte så mycket heller för den delen, undra var det egentligen är förnågot, eller vad vi nu behandlar i våra kroppar.. Ensam brukar jag somna men vaknar titt som tätt av Carros mardrömmar och sen snarkar vi ikapp till vardagsrummet igen förblir vardagsrum.
Vaknade idag av att Sanna kom in tände lampan och sa att klockan var halv 7, jag och Carro grymtar ikapp och vänder oss åt andra hållet (hon tog kudden), somnar skönt om. Det känns som en minut senare Sanna kommer in och skriker att klockan är tjugo ÖVER sju och vi hoppar upp ur sängen, Sanna rusar ut igenom dörren. Vi skulle vara på polisstationen tio i åtta och det är en liten vandring, sanna tar köplats. Vi hetsar omkring, Nusse är smart och trycker i sig en apelsin och vi är ute genom dörren. Hittar i ett sömnigt hungrigt virrvarr mot förmodan metron, lyckas till och med byta tåg och tar oss till (la?) polizia, inte svårast att hitta med tanke på mängden folk som redan köar utanför. Ett av mina största hatmoment i livet är att köa, och här i spanien är det helt omöjligt att undvika, tror jag får ompröva den tanken, annars kommer jag inte klara mig länge. Vi hamnar iallfall i den som jag tyckte var en stor kö, vilket visade sig bara vara en bråkdel av vad den växte sig till sen. Vi har från jobbet fått med oss väldigt mycket papper av olika slag, samt passkopior, har inte en blekaste vad som ska var, men det löste sig efter nån timme i kö och en sur poliskonstapel som tillrättavisade enbart mig tre, kanske fyra gånger för att ha stått fel, eller på fel ställe, på spanska såklart. Sen går vi till banken och ska betala polis-räkningen, står i kö ett tag till. Sen tillbaka till polisen med kvitto, efter ytterligare en kö. Puh! Allt på tom mage, inte min bästa sida, men det gick bra och nu har vi både nie-nr så vi får jobba, securidad nummer, så vi får pension och sjukförsäkring mm, OCH vi fixade senare ett spanskt bankkonto. Vilken seger, men så stört mycket papper som ska fyllas i, såklart på spanska också. Done and done.
Vi fick mat, och sen bröt kroppen ihop av för lite sömn för mycket stå och för mycket värme, trodde inte det senare var möjligt men uppenbarligen är det det. Nu är vi officiellt spanska arbetare, imigranter eller något, iallfall boende arbetande svenskar i spanien, jag gillar känslan. Jobbet verkar förövrigt soft, svenskar, norskar, som en egen liten koloni! Känns om jag sviker Telenor, men vad är det att svika egentligen?
Carro sover i hörnet, Nusse sitter i balkongen, Sanna är på upptäktsfärd, och jag försökte mig på mitt första blogginlägg efter vissa påtryckningar.
Jag gillar spanien.
På återläsande,
Majsan
Igår efter första dagen på jobbet och ett par After Work öl, softade vi nästan alltför mycket, om det är möjligt, hängde med Gossip girl och Arkix X i den flashigaste av alla flashigt hemmabyggda hörnsoffor, efter ännu en utsökt hemmalagad måltid. Allt för att skapa en hemmatrevlig hem, vilket jag tycker vi har lyckats alldeles ypperligt med. Sover för tillfället i soffan och har gjort det alla nätter utom en, vill inte väcka alla med min sov hosta, som de som har sovit med mig vet inte är allt för trevlig. Nusse och jag inhandlade andra dagen hostmedicin, men tror att vi har blivit lurade. Den smakar för det första crap, som att man försöker dölja en äcklig smak med något ännu äckligare, fast sött och oljigt typ. Jag tvingade de andra två i familjen att smaka så de vet vad vi går igenom varje kväll. Sen händer det inte så mycket heller för den delen, undra var det egentligen är förnågot, eller vad vi nu behandlar i våra kroppar.. Ensam brukar jag somna men vaknar titt som tätt av Carros mardrömmar och sen snarkar vi ikapp till vardagsrummet igen förblir vardagsrum.
Vaknade idag av att Sanna kom in tände lampan och sa att klockan var halv 7, jag och Carro grymtar ikapp och vänder oss åt andra hållet (hon tog kudden), somnar skönt om. Det känns som en minut senare Sanna kommer in och skriker att klockan är tjugo ÖVER sju och vi hoppar upp ur sängen, Sanna rusar ut igenom dörren. Vi skulle vara på polisstationen tio i åtta och det är en liten vandring, sanna tar köplats. Vi hetsar omkring, Nusse är smart och trycker i sig en apelsin och vi är ute genom dörren. Hittar i ett sömnigt hungrigt virrvarr mot förmodan metron, lyckas till och med byta tåg och tar oss till (la?) polizia, inte svårast att hitta med tanke på mängden folk som redan köar utanför. Ett av mina största hatmoment i livet är att köa, och här i spanien är det helt omöjligt att undvika, tror jag får ompröva den tanken, annars kommer jag inte klara mig länge. Vi hamnar iallfall i den som jag tyckte var en stor kö, vilket visade sig bara vara en bråkdel av vad den växte sig till sen. Vi har från jobbet fått med oss väldigt mycket papper av olika slag, samt passkopior, har inte en blekaste vad som ska var, men det löste sig efter nån timme i kö och en sur poliskonstapel som tillrättavisade enbart mig tre, kanske fyra gånger för att ha stått fel, eller på fel ställe, på spanska såklart. Sen går vi till banken och ska betala polis-räkningen, står i kö ett tag till. Sen tillbaka till polisen med kvitto, efter ytterligare en kö. Puh! Allt på tom mage, inte min bästa sida, men det gick bra och nu har vi både nie-nr så vi får jobba, securidad nummer, så vi får pension och sjukförsäkring mm, OCH vi fixade senare ett spanskt bankkonto. Vilken seger, men så stört mycket papper som ska fyllas i, såklart på spanska också. Done and done.
Vi fick mat, och sen bröt kroppen ihop av för lite sömn för mycket stå och för mycket värme, trodde inte det senare var möjligt men uppenbarligen är det det. Nu är vi officiellt spanska arbetare, imigranter eller något, iallfall boende arbetande svenskar i spanien, jag gillar känslan. Jobbet verkar förövrigt soft, svenskar, norskar, som en egen liten koloni! Känns om jag sviker Telenor, men vad är det att svika egentligen?
Carro sover i hörnet, Nusse sitter i balkongen, Sanna är på upptäktsfärd, och jag försökte mig på mitt första blogginlägg efter vissa påtryckningar.
Jag gillar spanien.
På återläsande,
Majsan
Kommentarer
Trackback
