Bikinis och Bastarder

Carro är tillbaka, internetskatan också.

Först och främst ser jag det som min primära uppgift att hålla er uppdaterade i porslinskriget.

Nusse -  två glas (2)
Sanna - två assietter (2)
Maya - tre glas (3)
Carro - askkopp, två glas, en skål (4)

Vidare är det glas (tre-fyra st) och koppar (kanske två) som har "försvunnit" utan att någon "känner sig vid" vart de kan ha "tagit vägen". Upprörande. Tanken är nu att vi ska besöka IKEA på lördag om det inte är sol, eftersom det brukar innebära att vi åker till stranden. Ni ska se surfarna så här års. Ojoj. Fast vi badar ju också, och solar. nåväl. Vi ser väl om det blir IKEA eller inte.

Annars är det som vanligt ett ständigt kaos, nu senast arga rytanden från sanna som har hittat ännu en av våra snusgömmor. Det klipps hår i vardagsrmmet och fortfarande så verkar ingen ha hittat någon plats att ställa sina saker  på så allt är en enda röra. Sen så är det en jävla massa utbildningar på  jobbet som lämnar efter sig en hord av papper som vi då självklart alla har varsitt ex. av bidrar till den växande röra som ligger som ett snötäcke över lägenheten.

i morgon kommer julia, nusses syrra, på besök och då är det inte en spanjor som går säker vill jag lova. jag försäkrar er om att det snart kommer finnas bildbevis snart på en blogg nära dig. tjipp så länge.

Sanna suckar

Vi är inte back in buiss. Internet är fortfarande nere i läggan och vi har inte en jävla susning om när det kommer tillbaka.
Sitter och surar på jobbet, säljen går skit och livet är deppigt. Regnet strilar och hungern river. Jag vill gömma mig och slagga bort hela jävla skitdagen, det är katastrof - plastfabrikochäckel. Ingen provision för undertecknad idag ser det ut som. De andra ser det dock ljusare ut för.
   Denna onsdag är en domens dag. Jag har misslyckats med det mesta, slarvat iväg en resa på 600 slantar och har kniven i hjärtat känns det som. 70 minuter tills dagen avrundas och jag får lämna den här svinstian. Taggen är under minus och det mesta känns neggigt. Regnet gör det förståss inte bättre och ryktet säger att det ska hålla i sig framtill jul. Lögn säger jag men man vet ingenting i detta land. Mackmaskinen pajade ihop på jobbet idag och det som kunde ha blitt en tortilla-macka i kistan blev istället torra brödsticks utan salt.
fan fan fan
jag vill säga upp mig från livet en stund.

later slater

"eder icket längre så ödmjuke tjänare"
Sannalito

Sanna spuksar

Det byggs vidare på våran så kallade balkong, fortsätter vi i den här takten är vi lätt i topp 5 i tävlingen om gatans ballaste balkong. Det hela började..

..dag ett då maysan och carolito investerade i en vindsnurra - en färgglad plastblomma som snurrar när det blåser. Trist bara att den pajade efter 5 sek för att vinden saknades och carro (eller maya? frågan är vem som år äran att ha haft sönder den) blåste för hårt för att snurran skulle palla trycket. Trist även att vi kom hem och insåg att vi inte hade någonstans att sätta blomman där den skulle blåsa. Den fick hägra lite längst bort i hallen till..

...sannalito fick investeringslusta på en av de långa promenixarna kring, under och över barcelona stad. En basilikaplanta skulle vi ha!! (viktigt: uttalas med "det är robin hood jag vill ha" röst och tonläge)
och lyckan när jag kom hem och såg vindblomman. ner i krukan och hej å hå, balkongtävlingen var inledd!
  Spänningen trappades upp igår kväll när sannalito hittade den överblivna bläckfisken från tapasmiddagen i kylen. Med en upp och nervänd ljushållare till tron sitter den nu på sin pidestal och övervakar balkongen. 
Som om det inte var nog bra redan, men detta var tydligen inte allt som hände igår. Föreställ er min förtjusning när ännu en blomma (en ranka för att vara mer exakt) uppenbarade sig framför mina trötta ögon "imorse". Kunde det bli bättre?

Svaret är självklart ja.

På min promenad i parken hittade jag en halvtrasig trägiraff på en bänk. Den smusslades ner i påsen (själklart med förtielva stirrande konstig-blond-tjej-på-barcas-gator blickar på köpet) och senare upp ur påsen och ut på balkongen. Ah, det är en sann fröjd för korpgluggarna. har ännu inte rekat hur mycket som syns från gatan men det blir ett senare problem.

Notera även att mystiken tätnar på Roca 6 femtitre trapp upp. Ett par shockrosa strumpbyxor, en vit bh samt alla former av kapacitet till renlighet har försvunnit. spårlöst. Vem är tjuven?
to be continued..

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Sanna klibbar fram

Luftfuktigheten är katastrofal. Gårdagens galna regn hade förhoppningsvis kunnat resultera i en smärre lindring av situationens svårhet för familjens fyra medlemmar, men icket. Det är värre än vanligt och frågan är om det är dags att ta fram rakapparaten och kapa manen en gång für alles.
  Nusse insisterade på att få sin lugg rakklippt igår. "men den fick gärna gå in i övriga delar av håret längre ner"
piece of cake
inte.
Men dagens faktum är att luggen Är rakklippt. Några centimeter kortare än den ursprungliga planen visserligen, men rakklippt är den.

  Igår sammanstrålades det i läggan kring 22tiden. De övriga hjältarna fann jag mysigast i världen, ihopkrupna i soffan när jag kom hem från placa del catedral och någon timmas studerande av folk och fä (samt odefinierade ting som ramlar stillastående med cyklar. idioter har jag för mig att den rasen kallas) peppad på att joina mygruppen kutar jag in i köket för att bygga en kvällsmacka lagom till gossip girl. Jag skär en skiva bröd, öppnar kyldörren och..
..där kraschade jag persiljaburken. Med skrammel och oljud till tysen miljoner. Golvet var plötsligt grönt och vi fattiglappar en dyrbar krydda färre.
  har inte riktigt kommit underfund med vad det klassas som - porslin, köksattiralj eller möbler månne? men jag antar att jag tar täten i tävlingen af kraschelirejan.

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Det är torsdag haldag, vi har just avslutat dagens frulle/lunch. HAVREGRYNSGRÖT, ja ni läste rätt. de viktiga grynen har äntligen hamnat i vårat skåp och fått sjuda ihop till en grå, klibbig men framförallt fantastisk klatt. Som intas med mjölk och någonting nästan likt äppelmos. Dagen kan inte bli dålig.

  Våra bankkort har kommit men har inte tid att hämta dem nu. ska vara på jobbet om en timme, punto.
fan
måte sluta

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Den här staden låter väldigt mycket. Vår gata är inget undantag. Är det inte någon som rullar en kärra på gatstenen nedanför så är det ett gäng fåglar som håller igång på taket. Eller en tjock, filippinsk granne som sjunger "Its raining men". Annars finns det alltid ett konstant motorsurr från Ramblan i bakgrunden. Oftast är detta fint på alla sätt. Påminner en liksom om att man bor i staden som aldrig säger god natt (Barcelonas kreativa variant av New Yorks ”aldrig sover”). Just nu önskar jag dock att allt bara kunde vara tyst en liten, liten stund. Jag behöver en mental siesta efter dagens eskapader.

Mina vapendragare har begett sig ut för att dricka öl. Jag orkade inte. Har mycket att fundera på tror jag. Dessutom är jag ganska trött. För första gången sedan vi kom hit för en vecka sedan så är jag alltså helt ensam i lägenheten. Jag hade tänkt ägna en del av denna tid åt att reflektera lite här över hur det är att bo i en så kallad ”dynamisk grupp”, eller om man så vill - ett socialt experiment. Sedan tänkte jag att det skiter jag i och njuter av den korta tid jag har utan interaktion. Misstänker att jag kommer att börja sakna de andra inom sisådär 20 minuter.

Kram från Sofia

Sanna por favorar:

Ugnspannkaka para cenar.
  För att hedra denna speciella kväll och svenska måltid blev det ett rhyme á la minute:

Vi har en master alien i vårt kök
Trots allt bök och allt stök
Socker, jordgubbssylt och platos på bordet
Snabb tillbakablick och Nusse får ordet;
IH! och AH!
HA-HA-HA
Någonting växer, ugnen spricker
3 softar dock kvar med ölen de dricker
Maysan kutar och tänder lampan af fickan
Sanna stannar och avlutar drickan
Foton tas och allt memoreras
Sedan fram på bordet fär pannkakan delas
Fyra bitar, bränd i botten
"Men med en skvätt mjölk och en halv burk sylt blir det toppen"
Shoreline och allsång
våran lägga tar gränden med milen lång
Bär det ut, eller tar kvällen slut?
Vad som, jag höjer mitt glas och utbringar en salut!
(och ett lyckotjut!!)

Nu bär det av för att bounda med portugiserna tvärsöver gränden
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

klockan är snart sju
marsh längs ramblas avklarad
liv i en väska

 

Maya surrar:

Igår efter första dagen på jobbet och ett par After Work öl, softade vi nästan alltför mycket, om det är möjligt, hängde med Gossip girl och Arkix X i den flashigaste av alla flashigt hemmabyggda hörnsoffor, efter ännu en utsökt hemmalagad måltid. Allt för att skapa en hemmatrevlig hem, vilket jag tycker vi har lyckats alldeles ypperligt med. Sover för tillfället i soffan och har gjort det alla nätter utom en, vill inte väcka alla med min sov hosta, som de som har sovit med mig vet inte är allt för trevlig. Nusse och jag inhandlade andra dagen hostmedicin, men tror att vi har blivit lurade. Den smakar för det första crap, som att man försöker dölja en äcklig smak med något ännu äckligare, fast sött och oljigt typ. Jag tvingade de andra två i familjen att smaka så de vet vad vi går igenom varje kväll. Sen händer det inte så mycket heller för den delen, undra var det egentligen är förnågot, eller vad vi nu behandlar i våra kroppar.. Ensam brukar jag somna men vaknar titt som tätt av Carros mardrömmar och sen snarkar vi ikapp till vardagsrummet igen förblir vardagsrum.

   Vaknade idag av att Sanna kom in tände lampan och sa att klockan var halv 7, jag och Carro grymtar ikapp och vänder oss åt andra hållet (hon tog kudden), somnar skönt om. Det känns som en minut senare Sanna kommer in och skriker att klockan är tjugo ÖVER sju och vi hoppar upp ur sängen, Sanna rusar ut igenom dörren. Vi skulle vara på polisstationen tio i åtta och det är en liten vandring, sanna tar köplats. Vi hetsar omkring, Nusse är smart och trycker i sig en apelsin och vi är ute genom dörren. Hittar i ett sömnigt hungrigt virrvarr mot förmodan metron, lyckas till och med byta tåg och tar oss till (la?) polizia, inte svårast att hitta med tanke på mängden folk som redan köar utanför. Ett av mina största hatmoment i livet är att köa, och här i spanien är det helt omöjligt att undvika, tror jag får ompröva den tanken, annars kommer jag inte klara mig länge.  Vi hamnar iallfall i den som jag tyckte var en stor kö, vilket visade sig bara vara en bråkdel av vad den växte sig till sen. Vi har från jobbet fått med oss väldigt mycket papper av olika slag, samt passkopior, har inte en blekaste vad som ska var, men det löste sig efter nån timme i kö och en sur poliskonstapel som tillrättavisade enbart mig tre, kanske fyra gånger för att ha stått fel, eller på fel ställe, på spanska såklart. Sen går vi till banken och ska betala polis-räkningen, står i kö ett tag till. Sen tillbaka till polisen med kvitto, efter ytterligare en kö. Puh! Allt på tom mage, inte min bästa sida, men det gick bra och nu har vi både nie-nr så vi får jobba, securidad nummer, så vi får pension och sjukförsäkring mm, OCH vi fixade senare ett spanskt bankkonto. Vilken seger, men så stört mycket papper som ska fyllas i, såklart på spanska också. Done and done.

    Vi fick mat, och sen bröt kroppen ihop av för lite sömn för mycket stå och för mycket värme, trodde inte det senare var möjligt men uppenbarligen är det det. Nu är vi officiellt spanska arbetare, imigranter eller något, iallfall boende arbetande svenskar i spanien, jag gillar känslan. Jobbet verkar förövrigt soft, svenskar, norskar, som en egen liten koloni! Känns om jag sviker Telenor, men vad är det att svika egentligen?
   Carro sover i hörnet, Nusse sitter i balkongen, Sanna är på upptäktsfärd, och jag försökte mig på mitt första blogginlägg efter vissa påtryckningar.
Jag gillar spanien.

På återläsande,
Majsan

..kvar till lön! och fjorton kvar till hyra.

Sanna rapar:

Har just avslutat ännu en hemmalagad måltid i form av nössegrönjävulsk god omelett. Första arbetsdagen avslutad och jag och Nusse slapp rakhyvlar och hamnade på ComHem tillsmmans med alla andra balla bañados (teep de erfarna två övriga i família d'El Roca). Hurra!!!
  Vi får se vars jobbet leder men jag känner taggen att sälja sönder svenska folket och tjäna multum. 

  Vi är på jakt efter havregryn för att hajpa gröt till frulle men havregryn verkar inte existera i spanien. Hoppet!! Nästa plan är att köpa müsli och rensa ur allt crap de stoppar i müslin och spara havregrynen till gröt. Andra alternativet är att ni svennar bidrar med havregryn till oss utarmade spanjorer. Typ sänd ett fint kuvert till Carrer d'El Roca 6, femitre trappsteg upp..
  Jag och Carolito har blivit medfrälsta i Arkiv X, igår såg vi the one and only om toalett monstret och det slutade med att Caroline skriker i natten och släpar sig ut till soffhörnan där Maysan ligger och hostar och dregglar i sin ensamhet. 

Efter lite om och men (extremt smärtfritt) hittar vi dock till jobbet ca 49 minuter bort, efter stilig kartläsning och klibbig luft. Min hy är inte vad den var och samtliga på 53 trappsteg upp känner för att tvätta händerna var och varannan minut. 
  Hur som haver så verkar jobbet ändå soft. Vi hittade ännu en ume-bo samt en rekryterare som var sthlms-kis och som trodde sig veta någonting om norr. FU säger jag och Nusse och loskar lite i hans feja. 

En dag minus rakhyvlar och pluss lövbiff á la senor sitter vi på tredje och softar ner. Hasta la vista
C U

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalioto

Nusse blahablaha:

Låt mig tillägga att om en tävling i vem som slagit sönder flest möbler hade utlysts, hade Caroline och Sanna ledit med hästlängder.

Carro tittar tillbaka;

.. heter det garanterat inte på spanska. Tydligen finns heller inte ord som "vägos" som i dónde está el vägos de ferrar. men det gör inte så mycket, jag har hittilis inte träffat på någon som inte förstår mina febrilt flaxande armar eller kroppsspråk.
 
Los helgos har i vilket fall som helst varit över all förväntan. Fann oss virra bland klubbar i fredags för att sedan ramla in på ett ställe där stilpolisenringdeochvillaresteradinavita(påtokförsmå)hotpants. Ölen där var lika eftertraktad som vatten i öknen, därav de hutlösa priset. Sanna lyckades hålla vårat humöret uppe genom att tappart peppa oss till att vi skulle ta oss in på vipavdelningen, vilket sanna - genom ex antal skrattatacker och en viss fotograf - givetvis lyckades med. Vi återslöt och försökte sälja mina skor till en av alla de som säljer öl längs ramblas gator. Säljer de verkligen kokain också, någon som vet? nåväl, väl hemma däckade vi alla hemma i soffan i sann sleepover anda.

I lördags fann vi vad som verkar vara vattenhålet för globetrotters och alla dess vänner, vi firade med öl och sjöng "alla som inte dansar är vtm" hysteriskt roligt att översätta till engelska, för att inte tala om spanska för er som inte provat. jag försökte hetsa sanna och nusse att klättra upp på ett lejon och det slutade väl såhär någonting;



Sen så var det ju idag som vi verkligen fattade att vi har här. Vi har helt enkelt tagit det snorlugnt. Sanna och jag pilade iväg vid 14-tiden och köpte starbuckskaffe, muffins och en massa godis. Vi tittade på gossip girl och pratade om tidigare resor, hur vi faktiskt ska fira jul här (vi är rörande ense om att det inkluderar ett gigantiskt pepparkakshus) och nystade i relationer. Och nu sitter vi väntandes på att de anvsnittet maya förlorat ska laddas ner (only 2w and 1d left). maya och nusseliten i hörnet på soffan med varsinn bok i handen, sanna och jag botaniserar runt om i bloggvärlden.

just ja, jag utamanar alla i lägenheten att innan månadens slut ska ha slagit sönder så mycket porslin som möjligt.
ställningen hittils;

Nusse (den dramatiska) = en glas (1)
Sanna (den oväntade) = en assiett (1)
Maya (den överrumplade) = två glas (2)
Carro (den fram till nu hemliga) = en askkopp (1)

Sanna muttrar:

Söndag halvbrunch, tre minuter i ett. 3 av fyra är uppe. Nusse gjorde big entré genom att krossa glas och slänga burkar omkring sig. Maya blev halvt igenskrämd men har åter igen ett fungerande bultande hjärta. Jag har kokat det sista kaffet och kylen börjar snabbt och säkert tömmas på föda. Det är smygrått och fuktigt i lägenheten, inte på ett hemskt otrivsamt sätt, bara ovant. Vi börjar jobba imorn och har hittat oss tre olika sätt att ta oss dit.
1. Med Metro, god knows how
2. Med buss, för förra gången gick det så jäla bra (inte)
3. Med fötter. My precious, funkar alltid.
Inte för att samtliga familjemedlemmar varit uppe före 12 mer än en gång hittills men..

Idag var planen att ro i park nr 2. Söndagsnöjet av söndagsnöjen verkar vara att softa i just den parken, med barn, gamlingar, unga och avlidna. Resan går vidare. Denna gången mot köket för en hjärtekramande, terapigivande koppf kaffe.

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Carro tjuter

Bara det faktum att bland det första de säger är att vi ska komma ihåg att stänga ytterdörren om kvällen, så inte de prostituerade kan komma in. Nusse svarar då med att de då är lite som med katter hemma i sverige.

..steg mitt humör som solen efter att ahlgren föll som en fura i köket. 
någonting mer eller mindre snoraktigt var kletat över hela vårat köksgolv.
Nu är däremot soporna slängda och golven moppade. sudden ler igen och balansen återfunnen på roca 6 femtitre trappsteg upp.

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Sanna fortsätter (och verkar vara den enda i detta hushåll som kämpar för händelseuppdatering):

Ja-a kära vänner och bekanta (teatralisk konstpaus) jag tänkte fortsätta göra er delaktiga med vårat liv här i big B. Det är lördag kväll (förkväll), klockan närmar sig åtta och vi får alldeles snart gå ut med soporna. Ja, ni hörde såg faktiskt rätt, soporna får aldrig, utan undantag, ställas (läs: kastas/dumpas) ut före klockan åtta eller efter tio kvällstid. aldrig. dödsstraff och anullering av lägenhetskontrakt ifall detta brott mot etikett skulle ske. Hujedamig och smisk på bar stjärt. Därför, amigas y amigos, står våra fyra dagar gamla sopor kvar i köket. och luktar. 

Sedan sist har vi tagit stadens mindre fashionabla kvarter med storm. Käkat sunkig mat till ett snoraktigt dyrt pris, bevittnat ringdans, käkat spaniens svar på rullpizza (micrad pizza i form av en kon. fylld med någonting snarlikt kräks som blandats med krossad tomat) och hittat vårat nya hangout, calle ferran! Vi har även genomfört lördagsritual número uno: besökt marknader i tretal och grävt bland tusenåriga nyckelringar och försökt pruta på en bronsuggla. Vi är hemma igen med renare händer, nytvättade manar och bira i kylen. Jakten på carolines nya outfit och livsstil á la bohem går vidare, så även våra nya liv i den nya staden. Humören är på topp (lögn) och energin sprudlar (ännu en lögn). Musiken är peppande (lögn lögn lögn) och mina fötter redo för ännu en mil-march (hör och häpna, lögn även detta)

Jag känner för att dra en filt över huvudet . (sanning)

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Sanna trallar vidare:

Det råder en tystnad på tredje våningen femtitre trappor upp. En tystnad som liknar den i graven. Endast tomten är vaken sägs det men inte på Roca. Mitt ena öra är vänt mot "balkongen" (den så kallade bla bla) där livet från världsstaden strömmar in. Öra numer två lystrar till sömnens goda tystnad; från soffan snusas det, från sovrummet likaså. Det är lördag, dagen efter våran första utekväll i barcelona.
  Som vanligt kan jag inte sova länge när jag får, och har därför hunnit med både joggingtur och kaffekopp. Värmen var svindlande och jag höll på att förvandlas till en joggande svettfläck innan jag hunnit hem till lyan igen. Dusch på det och femtielva glas iskallt vatten. Kylen fyller sin funktion i allafall!

Gårdagen är lite luddig. Allt var så varmt och allt var så skönt. Väl tillbaka i Roca blev det pizza i miccan istället för ugnen (eftersom den fortfarande är paj paj paj. jävla agentur), en macka här och där och vin där det fanns plats. Hjärteslitande konversation och utgång efter ett snåret. City hall var klubben som fick äran att ta emot oss, men det började med att vi blev nekade i dörren. Nekade!!! För att vi inte hade plockat upp gratisbiljetter. Suck. Vi trillade tillbaka till turiststråket, tog emot fyra biljetter och snubblade tillbaka, med svansarna mellan klackeskorna. Efter det gick det som på räls. dans dans dans och plötsligt var även spanjorerna uppe på dansgolvet. musiken var ungefär en blandning av rave och dålig, funkig techno och det var samma låt om och om igen. Men klackarna slogs i taket och biran gick på 70 spänn flaskan. aldrig mer city hall. På tisdag finns vi tejpade på www.clubzone.es om någon skulle få för sig att surfa in och ta sig en kik.
Nu ska vi försöka joina den levande världen som faktiskt pågår utanför våra vita väggar. Adios och laters

"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito

Sanna delger;

Händelsen av händelser: Nusselito af sneaky mästare har styrt opp gratis internet, och bloggen är härmed ett faktum. Vi välkomnar er till en fantastisk resa, med uppdateringar från Roca 6, femtitre trappsteg upp!
  Hittills har vi hunnit med mycket och lite mindre. Vi har hittat stranden, fixat krubb i kylen, sett en bråkdel av parc Güell, stött på diverse nationaliteter (somliga inbjudande andra mindre inbjudande), boundat med grannarna såväl ett som två, garvat så magarna har kluckat och byggt ett sovrum á la big brother.
  Spanskan går sisådär. 6 år var tydligen inte ens i närheten av nog för en bra grund i "konsten att kommunicera med språkhandikappade katalanska spanjorer". Staden är gigantisk men vi hittar hem.
 En kortfattad update, acción durante 3 días en big B

Dag ett: vi anländer till big B, flygplatsen är en förvirring, men den största förvirringen has yet to come. hur fan vi ska ta oss hem, bort från flygplatsens fruktansvärda odör, till hemmet som vi aldrig sett. Vi hoppas modigt på bussen, men spanskan saknas oss. hoppar av vid plaza España som säkerhetsåtgärd och tar taxi resten av etappen. Självklart visar det sig att det pågår en demonstration á la minute och samtliga vägar, gränder och gräsmattor kring Catalunya är avstängda för traffik. Jippi. Vi splittar på två bilar och hoppas på det bästa. Hör och häpna, vi sammanstrålar vid ramblan och hittar HEM. Får en karta donerad av en svensk kvinna och mitt turliga kartläsande tar oss till calle de la Roca; vårat crib.
  Väl framme finns ingen från agenturen att möta oss, tre av oss passar bollen till maya som ringer åsa gåsa, våran oas i öknen, som skickar en brutta att möta upp oss utanför trapphuset. Nusselito och maysan trillar vidare för vatten och cola, medan jag och carro softar i gränden. vi boundar med grannarna balkongen mittemot och kommer tillslut in i läggan. Smulan senare, efter ommöblering och sticky icky tar vi oss ut för att utforska la cuidad. Det börjar med en avsugning i en gränd och tjack utanför en katedratl. Skärrade hamnar vi tillslut på en turkist restaurang för foder och bevattning; kebab och öl. fancy och drahelvetti gott. Hemåt vandrar vi sent omsider och avslutar med kamerakik och gossip girl, våran officiella kvällsritual.

Dag två: Vi irrade än hit än dit, fraktade extrema summor cash genom staden, slevade helado och skrev kontrakt. Vi är officiellt 4 av otaliga miljoner invånare i barca.

Dag tre: Vi hittar stranden. Och vin för en euro flarran. Och en fantastisk kyrka. Och de orientaliska kvarteren. Carro tappar ägg och maya förälskar sig i skor. Sannas hår håller inte takten och vi blir jagade av en paparazzi.

Dag fyra: Dags för blottad snopp no. 2. Efter tre dagar och fyra nätter har vi (notera: ofrivilligt) bevittnat två (Två!) nakna mans-kön.
 Parc Güell är nytt terrirtorium och gratis internet är klappat och klart. Fulvin och micrad pizza vankas, stilrent och glassigt.

Vi smuttar härmed vidare - More to come, tack och bock för denna gång
"Eder ödmjuka tjänare"
Sannalito